Om Anna Jarnestad

Om att jobba med lera och leka i jobbet. ”Vill du jobba lite med lera?” kunde min far Alf, som var konstnär, fråga när jag var liten. Det var inte leka med lera, det var jobba med lera. Så blev det, även om ingen visste det då. Leran var det första och sen kom bilden och sen emaljen. Nu tänker jag ständigt på att prova nya material för att se ifall mitt uttryck är tydligt.

När jag jobbar är jag totalt uppfylld av skapande och lösningar, hela huvudet fullt av bilder. Det sker nu och då, direkt. Planen eller skissen är bara en lös bild i min fantasi. Om jag ibland tänkte göra en kvinna så ville leran bli en häst. Och ok!

Inspiration och idéer får jag från helt konstiga saker i drömmar och tankeslingor på en hundpromenad eller i en vargtimme. Materialet har inte sällan sina utmaningar, hur får man stengods att sväva? Jag gör nästan aldrig något som är stilla, det är rörelsen som styr. Och vare sig skulpturen står på ett podie i ett väntrum eller hänger i en tunn pianotråd så är den aldrig stilla. En stolt häst behöver kanske visa tänderna för att synas och en flygande kvinna vicka på tårna för att bli levande.

Anna Jarnestad 2023